SOM KATT OCH HUND

Husse har funderat på att återuppliva en av sina gamla affärsidéer. Ursprunget var vintern 2001 när han var väldigt snorig och då kom på tanken att börja spara allt sitt snor. Han sparade det i olika burkar sorterat efter konsistens och månad. Tanken var att efter ett år skulle han ha så mycket snor i olika kvaliteter att det skulle gå att sälja slemmet. Det skulle marknadsföras som glidmedel för den kräsne. Perversa typer är beredda att betala vad som helst för sina böjelser var hans förklaring. Han såg framför sig hur den tyska läderbögen i sina "bottomless lederhosen" tar fram sin burk:
The Northern Love Nectar, medium runny, January -07. "Makes penetration a bit more nasty".
By JOHAN.

Personligen tror jag på den här idén och får han inte sålt det äter jag gärna upp lagret. Mmmm, februari -08 var en fin månad.


Här sen man alltså var The Northern Love Nectar" kommer ifrån. Det där är en stor näsa! Men innehållet är så gott. Yummy!

Såg solen idag. Bara en kort glimt men det var solen. Sen blev det snabbt mulet igen och började regna för vi är ju trots allt i Stockholm.
Åh, längtar efter att få sträcka ut benen och springa över frusna vidder. Men inte länge kvar nu. Snart väntar gnistrande snö under en kall och snabbt försvinnande sol. Då blir det husse och jag igen. Katten får vara inne, sova i garderoben eller vad det nu är hon gör för att roa sig. För Wilma, den inaktiva katten, tycker inte om snö. Haha, katter är värdelösa. Ser framför mig hur jag och husse tar ut Wilma och slänger henne i djup snö så hon sen får springa in och vara sur. Undrar om katter någonsin blir blöta eller blir de bara ännu surare?
Snö är underbart! Snö och is gör det möjligt för mig att korsa vattendrag och tungforserade myrar på nolltid. Snö och is är en setters vän.

Ibland vill man bara posera...


och ibland vill man bara pumpa puder.

Husse och jag börjar gå varandra på nerverna litegrann. Han tycker att jag är kåt och pervers fast det är verkligen inte mitt fel. Det är så många löptikar i farten att jag inte kan kontrollera det. Husse har hotat med kastrering och med tanke på hur jag själv har våldfört mig på andra kastrerade hanhundar, låter det inte roligt med en sådan operation. Men husse är inte mycket bättre själv. Han är så rastlös och irriterad av det här vädret att jag nästan är rädd för honom. Trots att han tränar mycket räcker det inte för att få bort hans frustration. Vet inte säkert, men att han sitter i timmar, slipar knivar och pratar med katten, det känns inte helt sunt.

Här är husse när han trivs som bäst; vid en norrländsk älv, fiskandes. Själv tittade jag på ett tag, sen gick jag och letade rätt på ett renkadaver som jag åt av och rullade mig i. Good times.

Lördagskväll och hela familjen är hemma. Matte blev sjuk så de gick inte på festen de skulle ha gått på, till min husses stora besvikelse.
Första gången de var ute tillsammans och festade till ordentligt blev minnesvärd. På väg hem efter en mycket blöt tillställning kom de fram till T-banestationen intill hemmet. Husse gick mot spärrarna och min matte som hade gått lite före vände sig om och såg på sin blivande make med kärleksfull blick. Husse log tillbaka... och sen kaskadspydde han ut ungefär en liter rödvin och grillad mat,  mitt inne i vänthallen intill Pressbyrån.
När han tittade upp, blott några sekunder senare, var matte borta. Hon väntade utanför runt hörnet för hon ville inte bli förknippad med slusken som kräktes inne bland alla resenärer. Men husse var glad ändå, gick ut och fortsatte spy i ett hål där de höll på och lagade el-ledningar. Hantverkarna måste ha blivit så glada på måndag morgon åt gåvan husse lämnade åt dem där de skulle arbeta.
Söndag morgon gick husse upp tidigt för han skulle iväg och jobba. Han var inte bakfull utan snarare fortfarande full när han klädde på sig och upptäckte att han hade stelnad spya på sina älskade boots. Så han gjorde det enda vettiga han kunde komma på och tvättade dem i diskhon, med diskborste. Min matte fick då vakna till lukten från uppvärmd spya som husse hade lyckats få över hela köket medan han rengjorde bootsen. Men bootsen blev rena, har husse glatt meddelat och det var tydligen det viktigaste. Matte var tydligen inte riktigt lika nöjd med hans prioriteringar.

Här fick jag vara med på party i somras. Eftersom jag är straight edge dricker jag inte. Fast chips går alltid ner och min husse, som definitivt inte är straight edge, han blir så generös när han dricker. Jag spyr bara när jag är nykter, till skillnad från husse som en gång faktiskt lyckades att kräkas på tvättmaskinen hemma efter en annan blöt kväll.

Tänk att Stevie Wonder var så bra en gång i tiden. Det var innan han förnedrade sig med låtar som I just called to say I love you. Åh, blir illamående när jag tänker på den.
Men här var han så bra. Lyssna på hans röst. Producenten tvingade honom att sjunga låten om och om igen, tills Stevies röst blev så här raspig och cool. Han har så vitt jag vet aldrig låtit så här bra efter det.

Living for the city

Ibland driver Wilma mig till vansinne. Hon kan baktala mig hur mycket som helst men ändå ska hon hela tiden följa efter mig. Tål inte när hon vill stryka sig emot mig. Men det förstås, hon var ju inte önskad. Hehe. Jag däremot blev vald före alla andra. Husse fick välja först och av alla åtta valpar i kullen valde han mig. Ibland skämtar han och säger att det var beviset för att han inte kan någonting alls om hundar och att det var sista gången han valde valp själv. Han är så rolig, min husse.
Men Wilma däremot, hon blev omplacerad för hon var ett mobboffer. Terroriserad av andra katter så hon är livrädd för sina artfränder. Hysteriskt roligt.

Får aldrig vara ifred. Här försöker jag ligga i sängen och ta det lugnt och så ska katten också vara med. Det är nog mest för att katter är missunsamma av naturen (det där tyckte nog Arne Hegerfors var roligt).

En sak jag aldrig kommer att förstå är det att när jag slickar mig i skrevet för att tvätta mig (eller bara som harmlöst tidsfördriv), då blir husse arg och tycker att jag är äcklig. Men när han "ollar" en restaurangs alla dricksglas, då är han rolig på ett "charmigt, medvetet pubertalt och ironiskt sätt". Det är hans förklaring i varje fall. Ibland är jag så stolt över min husse... och ibland inte.

Har tillsammans med min familj sett klart på säsong två av True Blood, ännu en vampyrserie. Jag har tidigare uttryckt viss kritik mot hela vampyrfenomenet och kommer nog fortsätta med det ett tag till för den här serien saknar en sak: varulvar! Var fan är de coola bestarna? Övrigt var faktiskt säsong två rätt så bra, måste jag motvilligt erkänna. Och tycker det var kul att Michelle Forbes var med. Damn, hon ser bra ut för att vara 44 år gammal. Älskade henne i Homicide: Life on the streets. En av de bästa polisserier som någonsin har gjorts.
Det kan vara att det är löptikar i farten eller något sådant men jag har haft oerhörda hormonrusningar på sistone. Husse tycker att jag "pervo-sniffar" och kallar mig Pervo McAnus. Vet inte vad det betyder men det är säkert något snällt.
Men för att återgå till True Blood. Det är många personer med i den serien som ska föreställa snygga men den enda vars ben jag skulle klänga på är Michelle Forbes. Men jag skulle hålla det "classy" och bara jucka litegrann. Bara så där snabbt så att inte husse märker det och blir arg.

Det här är en vacker kvinna. Och hon tycker om rått kött och blod, fast inte på något gayvampyraktigt sätt. Hon skulle passa i päls.

Husse har fått för sig att lära katten Wilma att slipa knivar. Har absolut ingen aning om varför han prompt ska lära den där lömska pälsklädda ödlan att göra det. Han försökte lära mig tidigare men blev arg när jag tappade en av hans dyra knivar i skogen.
Det var ungefär som när han försökte lära mig att fotografera. Han får skylla sig själv när han ger mig en stillbildskamera. Han kan inte förvänta sig att jag ska komma ihåg var på fjället jag lämnade den. För mig är det hur som helst rörlig bild som gäller. Men det här med knivarna oroar mig. Nu sitter de där, husse och katten, tisslar och tasslar. Han visar olika typer av knivbrynen och Wilma låtsas vara intresserad. Som att hon bryr sig om skillnaden mellan diamant och keramiska brynen! Tror att hon försöker spela ut husse mot mig genom att vara inställsam och slicka hans knivar. Fan, har nog underskattat henne.

Kolla hur hon låtsas vara intresserad! Vad vet hon om olika ståltyper och eggvinklar?

Jag är inte aggressiv men blir jag attackerad är jag inte den som vänder andra kinden till. Min företrädare, Ståkke, som husse hade innan mig, han tyckte däremot om att slåss. Och han var slug också. Jag har själv aldrig sett en hund låtsas lägga sig undergivet, bara för att vänta på att andra hunden vänder bort blicken, och då flyga upp och attackera. Men den hunden gjorde det. Väldigt skumt beteende. Han gjorde verkligen livet surt för min husses systers hund, som ironiskt nog var en av de största Rhodesian Ridgebacks som har funnits i Sverige. Den stackaren var otroligt snäll men hade ärr överallt, åsamkade av husses hund. När han fick sitt ID-chip inopererat fick Ståkke syn på det och tvingade den stackars stora hunden att ligga still medan han gnagde bort sårskorpan från ingreppet. Charmigt va? Det som sårar mig mest är att husse alltid säger att Ståkke var en så mycket bättre jakthund än vad jag är.
Jag är mer mordisk än aggressiv jämfört med det. När jag dödar är det inte personligt, utan det är bara för att det är kul och blodigt. Och jag dödar inte andra hundar utan bara små, söta djur.

Det här är två älgtjurar som slogs med varandra. Till slut fastnade de i varandras horn och var så uttröttade av striden att de inte orkade ta sig loss och dog så här. Fan vilka puckon! Men jag hedrade dem genom att rulla mig i deras kadaver vilket min husse var måttligt förtjust i.

Det känns som att varulvar inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Varför ska dessa mesiga vampyrer få stoltsera i alla tv-serier och filmer? Vampyrer är mesiga. Ta vilken varulv som helst och du har en cool person som springer i skogen och lever livet fullt ut på ett maskulint och levnadsglatt sätt. Varulvar är helt enkelt hårdrock, eller tidig punk möjligtvis och då menar jag i stil med the Stooges.
I wanna be your dog kan mycket väl vara den bästa låten som någonsin har gjorts. Ett bevis för det är att katten jag bor med, Wilma, hatar den. Hon lämnar alltid rummet när jag spelar the Stooges. Och katter är ungefär som vampyrer. De är lata, har smala, vassa tänder och spenderar större delen av sina liv sovandes eller putsandes sin päls. Fan, de är så mesiga att när de vill spela "hård" musik kan de mycket väl slå på lite Takida och det blir ju inte mycket mer patetiskt än så. Och vill de vara lite "svåra" drar de till med något band där alla killar är sminkade och har håret klippt i flikar. Killar som tar två timmar på sig i badrummet innan de kan gå ut. Hårt...eller kanske inte! Om jag var recensent av porrfilmer skulle jag ge dem betyget: Tio...halvslaka centimetrar. Take that and party!

Äh, nu är det dags för lite Slayer.

Höst och vinter här i södra Sverige är en tragisk historia. I praktiken innebär det cirka sex månaders lera. Allt är brunt och blött. Personligen har jag egentligen ingenting emot lite lera men det blir en del klagomål från husse och matte när de alltid måste torka mina tassar innan jag går in. Fast oavsett väder tränar husse som vanligt. Hur han kan spendera en söndag med att plåga sig själv när man kan ligga och mysa i soffan är något jag aldrig kommer att begripa. Vill man träna är det bättre att bara sticka ut och tokspringa. Föredrar helt klart hans konditionsträning för då får jag alltid vara med och springa.

Det här är husses "vänner" som han tillbringar väldigt mycket tid med. Tycker själv att kettlebells är lite otäcka för de ser ut som mopsar av järn. Husse har ibland skämtat om att måla dit ögon på dem men jag hoppas verkligen att han aldrig gör det. Vill inte tänka på såna där små troll med klotögon som stirrar på mig och vill vara min vän. Otäckt!


Kolla på det här lilla svarta trollet som försöker komma upp i husses knä så ser ni likheten med en kettlebell. Fast det värsta är nog att här var han på en mopsträff där det bara sprang omkring massvis med små snörvlande, glosögda troll. Förrädare!

Har tidigare sagt att jag tycker vampyrer är gay och det står jag för. Varulvar däremot, de är coola. De bryr sig inte om vad de har på sig för kläder för de har fullt upp med att springa omkring, yla och sånt. De stannar inte upp och funderar  på om den purpurröda eller den azurblå sidenskjortan hade passat bättre till de här byxorna. Damn, that's gay!
Nej, av med kläderna, fram med pälsen, spring i skogen, riv och slit. Det känns något mer manligt än att hela tiden hänga på någon skola och fundera på vem man ska bjuda till skoldansen och vilken min man ska ha så att alla tycker att man ser kontemplerande och svårtillgänglig ut. Och hur som helst, går man efter Anne Rices böcker, då är vampyrer oförmögna att få erektion. Take that and party!


Hade jag varit en varulv istället för en nästan löjligt vacker setter hade nog fåret varit lite mindre blasé.

Ibland blir jag så sugen på något som piggar upp mig. Har provat lite olika droger i mitt liv men har inte fastnat för något speciellt. Ja, det skulle vara adrenalin då förstås. Och blod, tycker verkligen om blod. Fast inte på något sådant där "gayvampyr-aktigt" sätt. Ja, vampyrer är gay, så det så! Ledsen att göra alla småtjejer besvikna men besvikelser är en del av livet. Och alla dessa hemska historier om dessa blodsugare. Som Twilight, Vampire Diaries och så vidare.
Fattar det inte, de ska föreställa att vara hundratals år gamla, fyllda av visdom som medföljer den långa livstiden samt övermänskliga krafter. Och vad gör de med alla dessa möjligheter? Jo, de hänger på någon high school!! Tycker inte de själva att det är lite patetiskt?
Nej, nu blev jag sugen på kaffe eftersom husse sitter bredvid och dricker det. Men jag vill ha riktigt kaffe, gjort på öppen eld som vi alltid gör när vi är hemma och ute i skogen. Och även om jag inte tycker om eld och rök inser jag ändå att en eld nästan alltid innebär mat. Mmmmmmm, korv!


Min husses (den bakre) och hans fasters kåsor, bägge tillverkade av fastern.